Dejt, kalas och världens bästa vänner.

Dejten igår var väldigt trevlig och jag hoppas på en fortsättning. En bra andra-dejt helt enkelt!

Ikväll har jag varit på kalas för Micaela och Karolin. Hela gänget var där, förutom Linda och Zara, och SATAN I GATAN vad jäkla fint det var! Vi ses inte lika kontinuerligt nu när alla är i olika seminariegrupper och då är såna här kvällar ännu viktigare. Jag skrattade tills jag fick magkramp av Kenya-bajs-historier. Mitt gäng är världens bästa och jag är så tacksam! ❤

En tisdag i november.

Jag har en svacka för tillfället som innefattar yrsel, illamående och ångest. Inget kul. Men jag kämpar på och har världens bästa vänner som kämpar på med mig. Tillsammans är man så mycket starkare!

Mittemellan min svacka har jag pluggat lite idag, tränat cx och varit hemma hos Lisa. Tanken var att vi skulle måla hennes vardagsrum idag men vi hann bara spackla. Sen vart vi trötta och åt tacos istället. Bästiskväll ❤

Nu har jag just sett veckans avsnitt av Diktatorn och det var så himla spännande! (in på UR och titta!) Imorgon har jag seminarium och dejt på agendan. Inte så svårt att förstå vad jag ser framemot mest!

Min diktbok.

Jag hittade en bortglömd bok i min bokhylla igår. 'Min diktbok' står det på första sidan. När jag läser mina dikter så känner jag att dessa är alldeles för bra för att inte finnas på internet. Så här kommer ett litet smakprov, varsågoda!

Den första dikten skrev jag 19 februari 1996 och jag var alltså hela åtta år gammal: 

I skogen finns det mycket svamp.
Bland träd som har gula och röda blad.
Det är kallt ute.
Dom vackra blommorna som lyste i sommar börjar att vissna.

Som tolvåring hade jag 'förstått' det där med engelska språket. Jag hade även börjat förstå tjusningen med att vara lite emo och svår. Året var 2000:

When the sun has going down and the night has begun I be there.
Not fore you.
Not fore me.
I be there fore the night.
The mone it's big and yellow.
Behind the house the ghost shouting.
I'm not afried.
Not fore them.
I'm afried fore the loneliness.
I'm not alone but I'm not with many people.
When the sun has going up I wait on the night.
The dark, silent night.
The end!
.
.
.
Paus pga att jag skrattar så jag gråter!!!!

Efter denna skrattfest så avslutar vi med en av de sista dikter jag skrivit i boken. Året är 2003, jag är 16 år och det enda jag funderar på är kärlek:

Kärlek är som gift
Men älskling, jag håller dig i handen när du dör
Kärlek är som en drog
Men älskling, jag håller dig i handen när rummet snurrar
Kärlek är som en blomma
Men älskling, jag håller dig i handen när det blåser
Kärlek är som himmelen
Men älskling, håller du mig i handen när jag inte vågar lita på att mina vingar bär?


Den sista är ju rätt fin, jag kanske har en framtid som poet ändå!