Följ med på en promenad!









Strömstad. Min hemstad. Mitt hem.

Jag har mått väldigt mycket bättre idag. Ingen gråt, ingen tyngd över bröstet, ingen klump i magen. Det var ett väldigt bra beslut att åka hem helt enkelt. Strömstad skyndar på läkprocessen liksom. Så vad har jag då gjort idag istället för att vara ledsen? Jag har promenerat, fikat med Karin som är i stan på snabbvisit, och sträckläst en skitbra bok. Allt som allt en bra söndag!

Felet med mig är att jag är en tänkare som inte kan tänka.



Årets första vitsippor hittade vi i Hålkedalen. HEJ!

Jag vaknade utan en överhängande lust att gråta idag. Sen fick jag ett sms så då behövde jag gråta lite ändå. Men det är inte lika jobbigt när det finns någon där i närheten som är beredd att kramas. Tack mami!

Strömstad har bjudit på sol idag så det blev en långpromenad vid havet och nu står en lasagne i ugnen. Glad lördag på er!

Cause all of my kindness is taken for weakness.

Nu är jag här! Hemma i Strömstad. Det ligger lite snö här och där och det känns ju himla knasigt. Men det är ju i och för sig mycket här i livet som är knasigt. 

Tågresan gick galant. Jag fick panikkänningar precis innan vi skulle åka men så fort tåget började rulla (glida?) så försvann ångesten. Jag lämnade den nog i Götet.

Förutom tågresan har jag hunnit med lite skola också, och självklart ville jag ju inte ändra på ett vinnande koncept så jag körde på gråt-temat även denna dag. Men inklämd mellan Karolin, Lisa och Micaela kändes allt inte så jäkla ensamt iallafall. Vänner! ❤

Nu ska jag sova. Halv tio en fredagskväll. Jag lever det hårda livet!