Lördagshäng med mig själv.

 
Jag har en mycket bra lördag. Efter att ha känt mig trött, sliten och lite nervig hela veckan tog jag riktig sovmorgon idag. Ställde ingen klocka och vaknade därför halv elva, så himla skönt! Förutom storhandling på Maxi med Tua så har jag bara varit hemma idag. Det har varit mycket umgänge och tider att passa senaste tiden och då behöver jag verkligen ha såna här dagar emellanåt. Egentid och massa tid till att bara gå runt och dra fötterna efter mig. Nu på kvällen har jag gjort (och ätit) chokladmousse gjord på mörk choklad och avocado. Såg det på Nyhetsmorgon och blev nyfiken. Det var faktiskt gott! Till moussen har jag sett på Orange is the new black. Alltså, fy sjutton vilken bra serie!

It's Friday, I'm in love.

 
Godmorgon! Jag har en ny klänning på mig idag. Eller ny och ny, mamma hittade den på second hand. Men den är ny för mig!
 
Jag hade en så jäkla bra kväll igår. Vi var hemma hos Embla för att fira hennes och Lisas födelsedagar. Arvid hade gjort glutenfri vegantårta (till mig och My) och vi spelade spel. Det var en så himla himla fin kväll. Känns gott i hjärtat idag.
 
Nåt som känns lite mindre gott är att jag inte "hann" med mindfulnessövningarna igår. Redan andra dagen börjar jag fuska. Vilken jäkla karaktär man har! Jag får nog köra dubbelt idag så jag slipper ifrån mitt dåliga samvete. Men föööörst ----> b-uppsats med Lisa.
 
Puss!

Modellvirke!

 
 
Dagens Alina så att säga. Borde försöka komma på hur man tidsinställer webcameran så att jag inte behöver stå så konstigt på korten. Behöver ju liksom ta kortet själv, därav min märkligt stora vänsterarm på undre kortet. Sa någon att jag ser ut som en modell? Tackarrrr.
 
Nu ska jag nog ta mig iväg till Sandras katter, är ju kattvakt denna vecka. Skulle vara fint att hinna det innan skolan börjar. Jag och Lisafisa ska ses kl tolv och snacka uppsats och sen är det föreläsning 13-16. Fullt ös. Hej så länge!

Hej hej du glada tjej.

 
Hej, hej. Här sitter jag och chillaxar med min tekopp. Nääj, det gör jag verkligen inte. Jag ville ju att min uggletröja skulle synas på bild så obekvämare ställning än jag har här kan vara svårt att hitta. (om man inte möjligtvis tittar i en sån där Kama Sutra-bok, höhöhö)
 
Idag har jag storstädat. Joråsåattere. Glamoröst liv liksom. Nej, men seriöst så har jag känt mig allergisk ganska länge nu och pollensäsongen är över så den kan jag inte skylla på längre. Så jag satt där och funderade och funderade: vad ska jag skylla på nu? vad? vad? vad? Och så kom jag på det! Damm och kvalster såklart! Jag har till och med tvättat täcke och kuddar idag! Flyttade till Gbg januari 2011, har haft samma täcke och kudde sen dess och aldrig tvättat dom så jag skulle kunna tänka mig att det fanns mycket gosigt där.
 
(okej, bara så att ni är helt med och inte tycker att jag är svinäcklig. Jag snackar INTE påslakan och örngott, dom har jag tvättat sen 2011. Lovar.)
 
Igår var jag på första träffen på mindfulnesskursen och idag har jag gjort övningar (vi får övningar som ska göras varje dag). Dagens övning var att sitta alldeles stilla och blunda i tio minuter. Vet ni hur jobbigt det är? Vet ni? Vet ni? VET NI? Om ni inte känner för att testa själva så kan jag berätta att det är jättejobbigt. Först så slutar andningen att fungera självmant och istället måste man sitta och tänka på varje andetag. Andas in- andas ut. Sen så börjar det göra ont i kroppen, ont i ryggen och i rumpan. Sen vandrar tankarna iväg långt bort. Sen blir man skituttråkad och förbannad för att man ska slösa tid på att sitta och göra ingenting. Och efter allt detta har det gått ungefär två minuter. Höhöhö.
 
Fasen vad rolig jag är idag! I'm on fire bro'!

Vi har ett val.

 
Det blev inte riktigt som vi ville det där, valet. Det blev inte riktigt som 87 procent av Sverige ville, och det kan kännas väldigt hopplöst och mörkt. Det kan kännas som att man antingen vill skrika fula ord eller gömma sig under täcket, antingen slåss eller packa en väska och flytta ut i skogen. Och även om det är helt okej att känna alla dessa saker så tror jag att vi sedan måste gå vidare.
 
Jag tror att i denna förvirrade värld, där man hela tiden fostras till att tänka på sig själv, "så länge jag har det bra", där man matas med enkla, snabba lösningar, "det är deras fel", så måste vi göra tvärtom. Då måste vi börja sprida kärlek och omtanke.
 
Även om du inte kan skänka pengar till varenda person som tigger: säg hej.
Res dig upp på bussen för den som verkar behöva platsen mer än dig.
Var snabb med att erbjuda hjälp om någon ber om det. Utan suck och stön.
Le mot människor.
 
Det finns ett ordspråk, från Bibeln, som går: "Allt vad ni vill att människor ska göra för er, det ska ni också göra för dem". Och jag tror att det är dags att vi börjar använda oss av det. Jag tror att varenda människa kan göra skillnad i det lilla. Jag tror att man genom att se och bekräfta andra människor stävjer många mörka krafter. Jag tror att om man vill påverka världen till det bättre så är det dags att börja. Nu.
 
 
Jag fortsätter att tro på feminismens tanke om alla människors lika värde.

Morgonpoesi.

 
Ettriga hjärtslag i bröstet.
Tvångsmässiga blickar i hallspegeln.
Trevande händer.
Fyrar av ett leende.
Feminim framtoning.
Sextio andetag.
Sjungande hjärta.
 
 
 
(ser ni sambandet? Prova själv, gööörsvårt)

Fyraårsdagen.

 
Idag har jag varit singel i fyra år. FYRA ÅR. Grattis och hurra på 4-årsdagen! Eller, haha? Det känns som att det är längre än fyra år sedan det hände, avslutet. Det känns som att jag var en helt annan människa på den tiden, så liten på något vis, så ung. Jag minns hur jag hade följt med Lou till en arbetsintervju (jag bodde ju i London under denna tid, och var personlig assistent till Lou). Medan hon var på själva intervjun satt jag på McDonalds och väntade. Då ringde han. Jag skulle vilja prata med dig, kan du gå in på Skype? sa han. Haha, vad allvarlig du låter, tyckte jag. Har du träffat någon annan? skojade jag till det. Nej, svarade han. När han inte skrattade förstod jag. Men han ville inte ta det på telefon, Skype skulle det vara. Jag satt kvar och väntade på Lou och sen tog vi bussen hem. Jag lyssnade på Bo Kaspers Orkester under resan och sa åt mig själv: Gråt inte, gråt inte, gråt inte.
 
Såhär skrev jag i dagboken på kvällen:
Han hörde av sig och ville skypa idag och jag kände på mig att det var något som inte stod rätt till. Han sa att han inte visste vad han kände, att han inte visste om han älskar mig längre. Så det är slut och jag har sån ångest så det känns som att jag ska spy.
 
Två dagar senare:
Jag kan inte skriva. För jag är död. Fast det gör så jävla ont så jag lever nog fortfarande.
 
Nio dagar senare:
Det konstigaste, det värsta, är att han nu känns som en främling för mig. För han som jag känner skulle aldrig kunna göra så mot mig.
 
Idag är det fyra år sedan vårat fyraåriga förhållande tog slut. En liten del av mig förstod att det var rätt beslut direkt. Jag förstod att han var modig nog att uttala dom orden jag inte vågade uttala. Jag älskade honom fruktansvärt mycket, han var min familj och min bästa vän, min trygghet i den snurrande världen och min rådgivare. Men jag var inte kär.
 
Och han var stark nog att ta tag i det.

Tillsammans gör vi skillnad.

 
Tua, Alina och Karl på Kosterbåten 1991.
Titta så fint jag fixade till kortet. Syskonkärlek och feminisim på samma kort, fy sjuttsingen så vackert!
 
Glöm inte att rösta!

Skitskola.

 
Ibland skulle jag bara inte vilja plugga. Inte gå i skolan. Tänk vad skönt att bara jobba. Skita i allt vad stress, press, prestationsångest (tydligen tänker jag mig att jag skulle ha ett himla lugnt och enkelt jobb) och vetenskapliga artiklar heter. Jag har suttit framför datorn sedan jag kom hem från skolan vid två-tiden. Öppnat artikel efter artikel och kasserat varenda en. Det är omöjligt. Det finns inte någonting av värde. Vad tänkte vi när vi sa att vi ville skriva om religionsundervisning på lågstadiet? LÅGSTADIET?! Det finns ju för fasen ingenting. Panik!
 
Jag längtar tillbaka till sommaren. Jag vill ha Strömstad igen, bo med mor och bror, jobba på Kvantum, och bada och läsa bra böcker hela min fritid. Är det för mycket begärt?

Söndag hela dan.

 
Idag har jag, Micaela och Vendela varit på Alelyckans second hand. Som vanligt köpte jag inte ett enda dugg, men det kändes som en bra second hand. Jag får utforska den lite mer noggrant en annan gång. Och det säger jag inte för att det låg ett supergulligt café bredvid som skyltade med att de hade glutenfria muffins och kladdkakor. Nej då, inte alls!
 
Jag har suttit hemma hos Tua och pluggat en sväng på eftermiddagen. Jag skrev ett referat som ska in och Tua köttade på med sina masterstudier.
 
Ute är det regntungt. Jag tycker på ett sätt att det är skönt. Den där sommarvärmen som kom tillbaka kändes bara konstig. Kan iofs bero på att jag, pga lapptestet, inte fick vare sig sola eller bada. På tal om lapptestet så tog jag bort alla lappar förut. Det kliade som sjutton en liten stund och sen har det nästan inte känts nånting. Jag har några ynka röda märken, men inget mer. Så jag kan nog tyvärr inte hoppas på att detta ska ge några svar till mitt eksem. Skitans också!

Vad feminismen kan göra för männen.

 
 
 
Jag var en tönt när jag var liten. Jag säger det utan att skämmas eller lägga alltför mycket tyngd bakom ordet. Men jag var det. En tönt. Jag hade jättestora glasögon, ett enormt överbett och en konstant tofs i luggen. Jag var tyst och försiktig, älskade skolan, kunde svaret på alla frågor, tyckte att böcker var världens bästa grej, hade med mig kramdjur till skolan varje fredag, och slapp vara med och skriva "veckans ord" för att jag -citat från läraren- 'ändå redan kunde stava alla orden'. Jag gick runt med en t-shirt med texten "Jag är en läslus" tryckt fram på bröstet, som jag fått från en bokklubb. Som sagt en tönt. Eller en plugghäst om du så vill.
 
Jag överlevde de där åren ändå. Jag var inte mobbad, men kanske lite nedtryckt och utanför ibland. Jag mådde ändå relativt bra. Jag trivdes ju som sagt med själva skolgrejen, även om klasskompisar och så inte var lika roligt. Jag älskade att vara med min familj, jag lekte med barbie och kramdjur mesta delen av min fritid, om jag inte hade näsan i en bok. Så på det hela taget funkade det ganska bra.
 
För jag var tjej.
 
Byt kön på mig i denna historia och tänk dig istället att jag var en liten kille. En liten tyst kille som älskade att läsa, som lekte med barbie, som inte ville slåss, vara cool, spela fotboll. Som gick runt med sin "Jag är en läslus"-tröja. Som helst gungade på rasten eller hoppade hage. Tror ni att den barndomen hade varit lika smärtfri?
 
Jag blir så förundrad när killar/män inte vill definiera sig som feminister. Som att de inte har något att vinna på att vara feminister. Förutom det självklara i att deras mamma/syster/dotter/farmor/flickvän osv. får samma position i samhället och samma värde som de själva, så finns det något mer som den feministiska rörelsen kan göra för männen. Den kan upplösa mansrollen. En tjej som bråkar, är högljudd, och sportig får ändå en viss respekt av detta beteende, trots att hon går utanför den traditionella kvinnorollen. En kille som är mjuk och tyst däremot: han är feminim, bög, mes, tjejig, fjolla (osv). Både kvinnorollen och mansrollen är begränsande i och med att de berättar hur vi ska vara, och detta vill feminismen ändra på. Vi ska få vara som vi vill, vare sig vi är en hon, en han eller en hen. Kom ihåg det när ni går och röstar om en vecka.
 
Byt kön på mig i denna historia och tänk dig istället att jag var en liten kille. Tror ni att den barndomen hade varit lika smärtfri?

Loppis och ett kärt återseende.

 
Jag och Lisa har varit på bakluckeloppis idag. Jisses så mycket folk och grejer och bilar! Och ändå köpte jag ingenting. Jag såg lite kläder som verkade intressanta men när man tittade närmare på dom så var det fläckar lite här och var, för små/för stora storlekar, och konstiga lagningar. Så tyvärr! Det roligaste var iallafall att jag sprang på Vicky, en av mina allra närmaste vänner på gymnasiet. Vi har seriöst typ inte setts sen den tiden! Så himla roligt att ses! Vi pratade om att försöka ses i höst, och då måste självklart Linda vara med också. Järngänget! <3
 
Efter loppisen åt jag glass i Slottsskogen (som det tidigare inlägget så vackert visade). Sen blev det handling på Ica, plugg och kvällspromenad. Och nu har jag precis sett på en film (En öm kyss) och druckit min andra kopp te för kvällen. En riktigt bra dag!
 
Och imorgon blir det Alelyckans second hand med Micaela och Lisa. Ser framemot det skitmycket!

Idag är en mkt bättre dag!





Ångest, bästis och Röda Sten.

 
Här har jag hängt idag. Vid Röda Sten.
 
Suttit och filosoferat.
 
Och förstått hur mycket jag SAKNAR havet när jag inte har det konstant närvarande. Åh, Strömstad, jag saknar dig! Hos dig kommer man inte undan havet om man så blundar och stoppar huvudet i ett örngott! <3
 

 
När det blev för kallt för att sitta kvar så promenerade jag inåt stan. Gick hem till Lisa och kissarna (Moena kommer seriöst in med LÖV i Lisas lägenhet. Om då ingen säger åt henne att hon är duktig så jamar hon tills hon får den uppmärksamhet hon vill ha. Älskar, älskar, älskar dessa katter.) Jag och Lisenfisen gick till Linné och åt på restaurang. Fancy skare va' på fredagskvällen! Finaste, underbara Lisa. Den bästa man kan ha!
 
Det låter som att jag har haft en kalasbra dag. Det har jag inte. Ur ångestsynvinkel har den varit åt helvete rent ut sagt. Jag vet inte hur många gånger jag ringt mamma under dagen bara för att stå ut. Fem, sex gånger? Älskade mamma. Nej, en riktigt tung jäkla skitdag har det varit.

Ett lapptäcke.



Såhär ser min rygg ut nu, som ett lapptäcke. 53 olika ämnen finns under dessa lappar och förhoppningsvis får jag allergi av något/några. Hade varit kalasfint med en förklaring och ett 'botemedel' mot mitt eksem. Nu får jag varken duscha, svettas eller sola. Jag tror det blir en lugn helg!

RSS 2.0