JAG VILL HA KATT!

 
Det finns ett katthem på Guldheden, ganska nära där jag bor. Idag gick jag förbi där när jag tog en eftermiddagspromenad. I ett fönster låg inte mindre än fyra kattungar (KATTUNGAR!!!!) och sov. Jag fick seriöst ont i hjärtat. Ont i hjärtat för att jag inte bara kan få skaffa mig en liten katt (eller fyra). Jag skulle gjort det bums om jag hade kunnat. Det finaste djuret. Så galet perfekta. Har man en katt så är man aldrig ensam är min uppfattning. Jag vill, jag vill, jag vill!
 
 
(lite reflektioner i fönsterrutan)
 
 
 
Sen skulle jag ta en genväg genom skogen. Det var en stig från början, sen var det inte det längre. Man bara: tack?
 
Hej hej! Här är jag dock fortfarande lite gråtig för att jag inte kan skaffa katt.
 
Dagens middag. Risnudlar med zucchini, haricots verts, paprika, tomater, pak choi och soja. Gott!
 
Skolan har börjat. Det var riktigt fint att träffa klassen igen! Det firades med långfika.
 
 

Bröllop på Orust.

 
Man och hustru, make och maka, de lyckliga tu, det äkta paret osv. Kärt barn har många namn men oftast kallar vi dom för Sandra och Pontus. Igår gifte dom sig! Hurra! Själva vigseln var bara för de allra närmaste men till festen var lite fler folk bjudna, däribland jag, Lisa, Micaela, Karolin och Embla. Så fint!
 
Här står jag och chillaxar på bröllopet. Hej hej!
 
Två av mina bordsdamer. Sicka puddingar! Micaela och Karolin.
 
Sen blev det inga fler kort. Det var liksom för mörkt i lokalen för att min mobil skulle palla. Men Lisa har lite fler bilder som jag ska tigga till mig. Iallafall så var bröllopet på Orust. Vi åkte dit igår på dagen och gjorde iordning sovplatser hos en vän till Lisa. Han hade köpt hus+gårdar förra året och höll nu på att rusta upp detta. Och mitt i detta renoveringsstök bjöd han in oss, sjukt snällt! Från huset till Rassys skjul där festen hölls tog det typ en halvtimma att köra. Eftersom jag är nykteristen så var jag även chauffören. Lite darrigt kan jag erkänna. Men ännu darrigare var det när vi åkte hem mitt i natten. Kolmörkt, kringelkrokvägar, inga gatlyktor, halvkassa helljus och regn. Man tackarrrr!
 
Festen var så fin! Och jag blev alldeles tårögd när jag såg Sandra. Pangbrud! Jisses vad vi börjar bli vuxna alltså! Nu är två i gänget gifta, två stycken har sjukt stadiga förhållanden..och så är det jag och Lisa. Men Lisa har katter så hon ligger steget före mig. Iofs har jag ju plattbaggar så vi kanske kan säga att det är jämnt?
 
Hur som helst: sjukt fin kväll, sjukt fina vänner, och sjukt stort GRATTIS till Sandra och Pontus. Ni är fantastiska!

Tungt.

 
Gud vad det känns tungt idag. Ni vet, när det svider och bränner både i bröstet och bakom ögonen, och det känns som att man på något sätt har fått alla världens sorger på sina axlar. Vet inte var känslan kommer ifrån men tung är den.
 
Karl ringde vid halv nio (!!) och frågade om jag ville med ut till Delsjön. Inte just nu, var mitt svar. Jag låg ju för fasen fortfarande i sängen. Han åkte i förväg och sen kom jag ut efter frukosten. Tyvärr hann himlen molna till sig så det blev inget bad. Men en fika iallafall. Jag hade till och med mig en termos med te. Vi var där ute en stund, och sen cyklade vi hem igen. Tur att jag har brorsan.
 
Borde åka iväg och köpa en mascara och innersulor till ett par skor. Borde noppra ögonbryn och måla naglar. (jag ska på bröllop imorgon) Men just nu känns allt för övermäktigt. Jag tror jag ska se en film och äta avocado istället. Så får det bli idag.

Arga lappen.

 
Uuuh, nu har jag skrivit min första "arga lapp". Dock var den jäkligt o-arg (jag är ju jag liksom), men har ändå lite ångest. Ni vet den där gnagande känslan att man är till besvär. Hur som haver så är det någon som precis flyttat in i lägenheten ovanför mig och denne person flyttade runt möbler och grejade fram till två-halv tre inatt. Kunde jag sova? Nopp! Fasen vad det ekar alltså. För att slippa detta ännu en natt så skrev jag en lapp. Ungefär såhär:
"Hej och välkommen hit!
Jag bor i lägenheten under dig och när man flyttar möbler och liknande så ekar det i lägenheten under. Jag hade uppskattat om du har möjlighet att inte göra detta under sena kvällen/natten. Det är så svårt att sova då!" (och så gjorde jag en glad smiley för att sända ut budskapet "don't hate me!"). Och så skrev jag under med mitt namn.
 
Det var väl inte så otrevligt? Fick även skriva det på engelska eftersom jag ju inte vet om hen talar svenska. Dock är det svårare att låta lika trevlig på ett annat språk. Konstigt det där!

Zucchinibiffar, långpromenad och närgångna fåglar.

 
 
 
Idag har jag träffat Embla. Finaste Embla som jag ju inte träffat sedan början av juni. Vi avverkade Slottsskogen medan vi tog igen de senaste månaderna, och sen blev det fika i solen. Vi hade en hel hög gråsparvar runt omkring oss som var helt orädda. Plötsligt satt dom bara där och åt på kakan på min tallrik. Man bara: Varsågod? Tyvärr var både jag och Embla alldeles för häpna för att komma på tanken att ta kort. Typiskt!

 Jag har fortsatt med min gröna meny även idag så till middag blev det zucchinibiffar, kokt potatis och fetaoströra. Det var både gott och mindre gott, väldigt förvirrande. Konsistensen på biffarna var väldigt speciell (tror det var fiberhusken som gjorde det) så efter en stund blev man lite äcklad. Men smaken var rätt god, både på biff och röra. Jag är bättre i magen idag kan jag meddela. Så jag tror boven i dramat är champinjoner. Det är så jäkla gott! Men nog alldeles för hårdsmält för min kräsna mage.
 
Nu ska jag nog se en film. Imorgon kväll ska jag träffa gänget. Gud vad jag längtar!!

Saker jag ogillar del 3.

 
Att jag satt på foten tills den sov som en sten. Sen reste jag mig upp för att hämta en sak, snubblar med min döda fot och närapå bryter av de sovande tårna.
 
Att jag inte har någon mat hemma pga plattbaggarna. Och därför är jag hungrig nu. Har ätit två glutenfria knäckebröd superduperförsiktigt. Jag får inte spilla den minsta lilla smula som kan locka fram baggisarna. La knäckebrödspaket i tre plastpåsar.Räcker inte det så ger jag fasen upp!
 
Att jag har börjat äta nyttigare, och vegetariskt (kors i taket!). Både idag och igår har varit helvegetariska dagar. Och vad händer? Min mage blir HELT kaputt!
 
 
Det var nog det jag hade att komma med idag. Nu ska jag fortsätta sura över dessa tre punkter.
 

Mina nya husdjur.

 
Hello loverz! Jag har blivit med husdjur. Dom är (var) ganska många och bor (bodde) i mitt köksskåp. Dom älskar (älskade) gryn och mjöl. Tydligen ville de inte alls ta hänsyn till att jag ju inte ens äter gluten längre. Spelar roll om det är vetemjöl eller bovetemjöl liksom!
 
Fy faan rent ut sagt! Plattbaggar kallas de tydligen, och är en sorts mjölbagge. De hade flyttat in i mitt köksskåp där jag har (hade, buhu!) alla bakgrejer, pasta, ris osv. På varenda plastpåse satt det en liten bagge och chillade. Vill man bara gråta och sedan duscha i klorin? JA!
 
Som tur är var mamma här (hon åkte till Sthlm och morfar idag), annars hade jag väl fortfarande suttit i ett hörn och hyperventilerat. Vi städade ur skåpet med både dammsugare, diskmedel och klorin, och slängde all mat. Jättetrevligt för studentekonomin. Jag ringde Anticimex imorse och de rådde mig att spraya med insektsspray. Så det har jag gjort. Jag överdrev lite kan jag erkänna, men jag kunde liksom inte riktigt sansa mig.
 
Ikväll sover jag hos Tua och imorgon hoppas jag att alla baggarna har flyttat ut. Håll tummarna!

Götlaborg!

 
Såhär såg jag ut när tåget (och jag) lämnade Strömstad igår eftermiddag. Aj, mitt hjärta! Inget kul alls. Men resan gick ändå väldigt bra, klarade till och med av ersättningsbussen mellan Munkedal och Uddevalla trots att ångesten låg och väntade strax under huden. Eloge till mig!
 
Kvällen spenderades hemma hos Tua. Vi åt tacos, jag fick magkatarr, och utanför fönstret utspelade sig det längsta åskovädret jag nånsin upplevt. Allt som allt, en bra kväll ändå! Idag blir det handling och städning, måste få ordning på den här lilla lyan igen!
 
So long lovers!

"Sju månader senare, den 8 maj, tog kriget slut. Först nu öppnade Sverige sina gränser."

 
 
 
 
 
 
 
Jag läste ut denna bok igår. "Och i Wienerwald står träden kvar". Hela boken bygger på en brevväxling mellan Otto och hans föräldrar Pepi och Lisl. De är judar bosatta i Wien under andra världskriget. För att rädda sin son undan döden låter Pepi och Lisl honom döpas och skickas med kyrkan till Sverige. Hundra barn kan Sverige ta emot, om man får föräldrarnas ord på att de inte kommer efter, att de är på väg att få uppehållstillstånd i ett annat land och därefter kan hämta sitt barn så fort som möjligt.
 
Allt i boken har hänt. Breven är på riktigt. Trettonåriga Ottos tid på barnhemmet i Småland är på riktigt. Judehatet i "neutrala" Sverige likaså. Sveriges ovilja att ta emot lidande människor från Nazityskland. Socialstyrelsen år 1936 fastslog att "utlänningar som åberopar känsla av vantrevnad med den politiska regimen i hemlandet inte kunde definieras som politisk flykting och därmed inte få svenskt beskydd".
 
Vantrevnad.
 
1935 antogs Nürnberglagarna i Nazityskland. Lagarna fråntog judarna deras tyska medborgarskap, de fick inte längre inneha offentligt arbete och många kunde därför inte längre försörja sin familj, judar hade inte längre rösträtt, det fick inte längre finnas äktenskap mellan judar och tyskar. Lagarna utökades hela tiden: inte vistas utomhus eller i samma skyddsrum som tyskar, inte äga böcker, inte ha tillgång till alls lika stor (eller liten) matranson som övriga befolkning. En konstant känsla av otrygghet och skräck. Lagar som ledde till döden.
 
Vantrevnad. Vantrevnad?!

Nötholmen.












Mitt ställe på jorden liksom.

Tisdagsutflykten.

I tisdags eftermiddag var vädret lite för fint för att sitta inne så jag och Karlson cyklade till Hålkedalen.
 Vi ställde cyklarna en bit bort för att kunna ta vägen över berget, genom skogen. Jag sa "The owls are not what they seem" cirka hundra gånger (Twin peaks-skadad). Det passar så bra att säga det när man är ute i skogen.
 
Sen kom vi fram till vattnet. Hej hej havet!
 
Obligatoriskt bad och obligatorisk fika. Sen begav vi oss hem igen. Fin tur!

Världens ände.


Jag älskar Strömstad, så jädra mycket, men ibland känns denna stad verkligen som världens ände. Planen var ju att åka hemåt Göteborg på lördag. Men nu går inte tågen längre. Spåren har regnat sönder. Preliminärt är dom lagade på måndag förmiddag, men på måndag och resten av veckan ska det vara underhållsarbete på spåret mellan Strömstad och Uddevalla så därför går inga tåg då heller (och DÄRFÖR skulle vi åka redan denna vecka).

Det går ju självklart ersättningsbuss. Så det är ju egentligen inga problem. Förutom för mig. Ni som känner mig vet, och för er andra kan jag inte förklara så att ni förstår. Men tro mig, att åka buss är inte ett alternativ.

Så nu sitter jag här och vet varken ut eller in. Jag skulle ju fika med fantastiska Mia på söndag (vi har inte setts sen 2011!!!!). Jag skulle ha mysdag med Micaela på tisdag. Nästa helg ska jag ju för tusan på bröllop!! Och sen börjar skolan.

Och mellan mig och allt detta står Västtrafik, ett gigantiskt skyfall och ett söndertrasat spår. Varför i helvete har jag ingen bil (och körvana)?

Kosters klippor.


Idag har järngänget varit på Koster. Fy sjuttsingen vilken bra dag! En bild säger mer än tusen ord så varsågoda. (Och återigen sorry för att bilderna blir jättestora men ÄNDÅ avkapade)


Basteviken.


Valnäs. En mamma på en sten vid en sjö.


Valnäs, på väg mot den hemliga grottan. Karlson fångas äntligen på kort.


Högsta toppen. Mor inspekterar stenröse.


Norrvikarna. Bad nummer ett och två.


Björnsängen och utomlandsfärg på havet. Bad nummer tre.

Och däremellan blev det även lunch på restaurang Strandkanten. Mysigaste stället! Och så det bästa: på vägen tillbaka till båten gick vi förbi en hage med får. Ett av fåren kommer skyndandes fram till oss, sticker sitt huvud genom stängslet och VILL BLI KLAPPAD!!! Jag är kär.

Det var på Capri vi mötte varandra.




Jag och dessa två (Karl och mamma) har varit ute på cykeltur idag.



Vi cyklade hit. Till Capri. Där blev det fika, prat och ett dopp i det 18-gradiga vattnet. En mycket fin utflykt!

Idrottsskada.


Jepp, första idrottsskadan. Eller första och första..jag har inte glömt den brännande känslan på knäna när man ramlade på gympagolvet!

Var var jag nu? Jo, min sjuttielfte idrottsskada. Jag var ute och sprang en långrunda i tisdags, sprang kuststigen till Seläter och tillbaka, och det var ganska hård terräng på klipporna. I onsdags på väg till jobbet fick jag plötsligt jätteont på utsidan av ena foten. Så nu kan jag typ inte gå, gör så jäkla ont. SKIT!

Skit både för att jag jobbar imorgon (sista dan) och man går jättemycket där, och skit också för att jag nu snart får sommarloov och då har jag absolut NOLL lust att ligga inne med arg fot. Var till Apoteket förut iallafall, och köpte Tigerbalsam. Nu luktar jag som ett enda stort mentol-tuggummi. Mysigt!


Horisontellt läge.


RSS 2.0