Jag har varit ute på en timmas finpromenad idag. Det är vad mamma kallar det när man inte powerwalkar. Ofta har man fina kläder på sig istället för joggingskorna, och så brukar finpromenaden vara i stan, bland affärer. Jag var inte inne i stan, och jag var inte särskilt fin heller. Men varm (tre tröjor, tjockjackan, långkallingar). Men det var ändå en finpromenad. Ett långsamt tempo som passade perfekt för filosofiska tankar.

Igår var vi ett gäng och såg Lofot. I Lofot spelar (och sjunger) Carl. JÄKLAR VAD BRA DET VAR! Det var längesen jag blev så pepp på musik jag inte kände till innan.

Snart kommer Hanna hit. Vi ska dega tillsammans. Perfekt lördagssyssla.


Och så här fin var jag igår på spelningen.

Igår var jag på kårpub. Dock med gamla klasskamrater istället för nya. Ruskigt trevligt!

Jag lyssnar på Maria Mena och äter lyxchoklad. Bakpå förpackningen står det under ingredienser: "diverse alkoholer". Det räcker liksom inte med en.

Jag minns när vi skulle flytta i Strömstad, jag tror jag var runt 11 år. Mamma och pappa hade ställt fram lite choklad till vännerna som skulle agera flyttgubbar. Ett tag kunde jag hålla mig, faktiskt. Sen sa mitt chokladcenter i hjärnan åt mig att: ÄT. Jag bet försiktigt i chokladen och sköljde ur all "alkoholfyllning" under vattenkranen. Sen var det bara att äta. Smart tjej.
Redan då.

Skolan är kul. Klassen är fin. Jag trivs. Puh!


Hej.

I torsdags och fredags längtade jag efter gamla klassen, så det kändes som att jag skulle dö. Idag har jag saknat. Det är skillnad mina vänner. Det gör en inte lika förlamad och håller inte hjärtat i ett lika krampaktigt grepp. Jag traskar framåt, och det känns förbannat bra. Heja mig!

Tua (min syster du vet, Amanda höhö) har varit här ikväll. Vi har ätit asgod middag, tittat på ett asbra Glee-avsnitt och sett en inte lika bra serie om mammor som vill att sina lågstadiebarn ska bli modeller. Jisses.

Imorgon är jag ledig från skolan. Jag ska:
-fika med Karro, åh!
-hämta ut tentan
-plugga på ktb
-möta upp mamma

Jag tror det blir en sjukt bra dag!

JAG FICK VG PÅ JURIDIKTENTAN! JAG ÄR SÅ JÄKLA BRA!

Såhär snygg var jag igår. Festen var kalas, och sen gick vi vidare. Dom flesta till Avenyn. Jag, Hanna och Lena gick däremot hem till Lena för the-drickande och Alias. Så ruskigt fin kväll, jag skrattade tills jag fick magknip, och var inte i säng förrän halv fyra. TACK!

Idag har jag pluggat på biblioteket. Och promenerat i solsken. Och pratat i telefon. Och andats OC. Jag känner mig positiv igen, ångestklumpen som befunnit sig i magen under hela veckan är nästan upplöst och nu försöker jag istället vara peppad. Peppad på det nya. Heja mig!

Regn och snö. Jag hade hoppats på en tidig vår.

Jag är asigt stressad inför skolan. Våran kurs är minikort, endast 7,5 hp. Och ändå är den sprängfylld med examinationsuppgifter hit och dit, och jag får inget grepp över var jag ska börja ens. Så istället har jag tittat på OC, dock med paniken fortsatt nära hjärtat. Imorgon är det jag som sätter mig på biblioteket!

Bion igår, MYCKET BRA!
Ikväll är det fest hos Sofie.

Idag har det varit bättre. Vi fick godis i skolan. Alla ska få ha fredagsmys, även om man inte har det hemma. Det ska dock jag ha. Jag och Jocke ska äta tacos och sen blir det bion Simon och ekarna. Perfekt!

Uh, första skoldagen på lärarlinjen. Vad jag kommit fram till?
1. Att killar som kan spela fiol är för jäkla hett
2. Att Ola inte hette Salo i efternamn (damn it!)
3. Att det är förjäkla jobbigt att lämna det man känner till, för det okända

Det har varit rätt jobbigt idag faktiskt. Men tur tur tur att min bästa Hanna bor granne med mig. Pepptalk hela kvällen och nu känns livet lite ordnat igen.

Jag hittade en lista över nya klassen. I min klass ska en kille vid namn Ola gå. Håll tummarna för att det är Ola Salo.

Shit, detta skämt börjar bli gammalt. Jag måste komma på något nytt.

Nervositeten inför morgondagen börjar smyga sig in i mig. Tänk om socionomutbildningen hade känts rätt, och jag hade haft introduktion för år två imorgon. I välkända lokaler med välkända människor. Varför varför gör jag det alltid så svårt för mig? Suck!

Jag läste igenom inlägget om avsked och kände att jag behöver förklara mig. Det låter som att jag egentligen inte bryr mig om mina nya vänner, utan att det enbart är avskedet i sig som är det jobbiga. Det jag menade var att egentligen är det ju inget avsked, vi bor i samma stad, vi kommer fortsätta att träffas. Och ändå känns det så jobbigt. För att jag på något sätt förknippar hejdå, vi går inte längre i samma klass som samma sak som hejdå, vi ses aldrig mer. Okej, slut på förklaring.

Idag ska jag träffa Tua en sväng och ikväll blir det spelkväll hos Karro. Just nu är min vardag fantastisk!

Värsta bra kvällen. Långfika med Karro, Malin och Sofia. Sen film och scones hos Malin. Vänner alltså, vad hade man gjort utan dom?