Shit, vad jag saknar ikväll. Jag saknar LONDONVÅR med Mariah. Jag saknar Holland Park. Jag saknar finaste finaste Emily. Jag saknar luncherna med Jean-Marc. Det är synd att hösten var så dålig för nu har jag så många ledsna minnen av London. Fastän jag egentligen älskar London. Fina fina London.

Den svåraste delen. Det är nog därför jag inte kunnat klämma ut den förrän nu. Hösten 2010 var tung.
Jag tappade vänner, nära vänner.
Pojkvännen, sen fyra år tillbaka, gjorde slut.
Jag jobbade konstant.
Och när jag inte jobbade så pluggade jag helvetiskt mycket till högskoleprovet.

Men det fanns ljusglimtar. Det finns alltid ljusglimtar!


Mamma kom och hälsade på. Vi hade drygt två dagar tillsammans då vi myste runt på Londons gator.


Jean-Marc gjorde livet lättare. Tyvärr så var hans år i London slut redan i september så vi har mest mailat under hösten.


Jag och mitt trasiga hjärta tog tåget till Chalkwell beach för att andas havsluft och bada. Åh, vilket fint ställe. Mycket större mysfaktor än Brighton!


Min vän, min vän, min Emily. Det sägs ju att i svåra tider förstår man vilka som är ens riktiga vänner. Emily är verkligen en riktig vän. Min vän! Och utan henne hade hösten varit oändlig.


Åh, som balsam för själen, eller vad man nu säger. Cupcakes på Portobello road är iallafall något av det godaste jag ätit!


Min favorit-Karin kom på besök i november. Och ja, det är klart vi åt cupcakes från Portobello road! Läste ni inte under förra bilden??



En lördag i Oxford får avsluta min minnesresa. Jag kan nog sträcka mig så långt som att det var den bästa lördagen på hela hösten. Ja,  precis så långt sträcker jag mig.

Men nu lämnar vi London och blickar framåt. Tjo!

JULI


En riktig Alina/Mariah-helg som bland annat innehöll trampbåt i Hyde Park.


Sommar i London var så sjuuukt varm så det blev mest häng i parker med fina människor.


Och massa glass!


Jag hade en drömvecka med jättefint besök från Sverige.


Och vi passade även på att hinna med ett besök i Brighton.


Och sen fick jag ha två veckors Strömstad-semester. Jag var förkyld och det regnade en vecka i sträck. Men det var ändå himmelriket!

AUGUSTI


Lou hade ingen skola så jag försökte få jobbdagarna att gå med IKEA-besök..


..och zoo!


Jean-Marc och Alina i Holland Park. Fint, fint, fint!


Och så avslutades sommarmånaderna med Notting hill carnival!

APRIL


Påsk firades i Putney. Vi hann med att äta massvis med grädde, se på filmer, promenera och bara mysa. Och så lyckades jag bli magsjuk på en mexikansk restaurang.


När det är sol ute ska man ha picknick. Punkt slut!


Jag lärde känna Ida. Typ världens modigaste tjej. Hon tog sitt pick och pack och flög till London utan vare sig boende eller jobb. Cooling!


Och så gick en dröm i uppfyllelse inne i Royal Albert Hall. Helen Sjöholm och Kristina från Duvemåla. Lycka!


Det började bli SOMMAR!

MAJ


Haha, finafinagulle-Emily. Jag var och hälsade på i Hampton och vi gick på kalas i Millies (Emily's aupair-barn) skola.


Jag hade världens finaste besök av bror, mamma..


..och syster.


Margherita (Mariahs aupair-barn, i rosa jacka) fyllde ett år och det var kalas i Putney. Jag och Mariah höll i "underhållningen" och sjöng lite för dom små gullungarna.


The Swedish Church fyllde 300 år och det firades med ett stort partaj i Fulham. The Real Group var där och uppträdde. Och så bjöds det på svensk mat. Gooott. Mariah, Ida och Emily.


Jag hittade ett litet himmelrike i den varma maj. I Hampstead Heath kan man bada. Vattnet är brunt och det är folk överallt. Men seriöst, så sjukt värt det!!


Jag och Mariah tyckte det var dags att visa David vad Sverige är. Så vi tog tuben till IKEA!

JUNI


Världens bästa Johanna kom och hälsade på mig och London. Hur fint är inte det liksom?


Finaste Jean-Marc och jag passade på att bada i Hyde park på lunchrasten. Tills en bebis i bajsblöja också badade. Då blev det skuggan istället.


Och så FÖRLOVADE sig ju dessa två i juni!!


Och sen åkte jag hem på en välförtjänt SEMESTER!

fortsättning följer en annan dag för nu har jag fyrkantiga ögon.

JANUARI



Jag gick på ett Skandinaviskt party som var en sån besvikelse. Men jag började umgås med denna sköna böna så kvällen blev ändå perfekt.


Jag upptäckte Hillsong och sjöng och dansade där varje söndag hela våren. Amazing!


Jag träffade världens bästa Mia. Och vi provade 3d och Avatar.

FEBRUARI


Jag var helt förundrad av ekorrarna i Holland park som åt nötter ur ens hand!


Lärde känna Lisa genom Swedish church. Åh!


Och det var i just den kyrkan man hängde för att se Melodifestivalen.


..och spela spel med Emily!


Första födelsedagen som inte firades i Sverige var mycket fin. Jag åt tårta till frukost.

MARS


Vår och massor av promenader. Här i Kensington Gardens med Mariah och Peter Pan.


Pizza med favoriterna. Lisa, Emily och Mariah.


En indonesisk vän lärde mig hur man äter med pinnar. Jag tackar och bockar!


David har en liten snopp. British museum.


Party på Koko med tre Emily-ar (som alla stavade olika) och en finsk brutta.


Finaste tjejerna i hela England. Margherita och Mariah.


Och så favvokillarna förstås. Chris, Reid, Gerry och David.

Alla tjugofyra luckorna öppnade. Idag åker jag hem. Just nu mår jag illa, har hjärtklappning och svårt att andas. Ja, ni vet ju hur det är. Ska försöka gnaga lite på en banan innan det är dags att ta tuben till flygplatsen. Tänk på mig idag! Puss!

Idag har jag sagt hejdå. Hejdå nummer ett var till världens underbaraste, finaste Emily. Vi möttes upp i Hammersmith för promenad, prat, fika och presenter.


Jag kommer sakna dig så mycket min finaste finaste.


Emily gav mig en bok om Glee (ska läsas på flyget imorgon), en chokladsnögubbe (imorgon kväll tänkte jag bryta mitt "godislöfte") och ett kort med världens finaste ord i. Du är en vän för livet. Åh, tacktacktack!

Hejdå nummer två var till min fina park. Holland Park. Det låter supertöntigt men jag hade inte klarat detta år utan den parken. Det går inte att förklara, sätta ord på det. Men oj, vad viktig den har varit!



Visst syns det att det är december? heh



The Japanese garden.



Ekorrn satt i granen. Fast först så rev han mig i mitt finger (igen!! Himla tur att jag redan tagit den dära stelkrampssprutan) Så går det när man ska mata dom. Jag matade även påfågelsungarna. Dom gick i rad efter mig en lång stund efter brödet var slut. Gullefina!

Rummet är ihoppackat, jag är 300 pund rikare (min värdfamilj är inte klok! Jag gillar det!!) och jag har bott i London i exakt elva månader och nio dagar. Jag är så stolt, så stolt, så stolt över mig själv. Och imorgon, imorgon åker jag äntligen hem! JIPPIE!

Ett nyduschat hej. Hej!

Jag måste sluta vara så himla rädd. Jag måste. Jag måste. Jag måste. Men saker skrämmer mig så mycket. Jag säger som Kent - Jag är livrädd för att leva, jag är dödsrädd för att dö. Jobbigt läge. Så jag andas mest och försöker lugna ner min själ.

Idag har jag köat på posten i säkert 40 minuter, minst. Corriene ville att jag skulle fixa frimärken till tiotusen julkort som skulle skickas iväg. (tiotusen var en överdrivt, men det fattar ni nog) Flera skulle ända bort till Australien och Malaysia. Det ni.

Ikväll blir det hejdåmiddag på en kinarestaurang med hela familjen Reed. Jag ska inte äta manet. Något annat måste det väl finnas på menyn?

Cath Kidston. Det är min favoritaffär alla kategorier. (Förutom mat kanske, det är dock enbart för att dom inte säljer mat) Hur mycket jag handlat i denna affär? Inte en endaste liten minigrej. Jag är för snål och det är för dyrt, ingen bra kombination. Men jag går in här oftaofta. Och tittar på allt, känner, andas in. Så fort livet känns tungt eller jag har en klump i magen av ångest så jag går jag hit och blir lugn av alla blommor och prickar. Ni borde prova. På Portobello road ligger den så fint och väntar på er!

Fina, fina gulle-Ida tog bort alla mina resnerver med ett litet sms. Bio ikväll? Vi såg nya Narnia-filmen. Den var fin den, dock inte lika fin som Ida. Tack!

Nu ska här sovas. Enligt min julkalender är det tre dagar till julafton. Det ni!

Det är jobbigt när man tröttnar mitt i packningen. Var ska jag då sova inatt?






Förövrigt (som förövrigt är mitt favoritord. Ni kanske har fattat det by now?) så var HARRY POTTER mycket bra. Och Hermonie är så söt så man vill äta upp henne. Man skulle inte ens behöva sockra henne innan. Det ni!

Nej, back to work. Såhär kan det ju inte se ut!

(nejdå, det var inte riktigt så illa)

Oh, jag ansträngde mig verkligen för att bränna pengar igår. Men det är svårt när hjärnan hela tiden säger neeej, neej, neeej så fort priset går över 10 pund. Iallafall köpte jag ett par baggy jeans på Primark. Åh! Världens skönaste!



På tal om Primark så fick jag en utskällning av en expedit där. Trevligt folk. Jag stod och tittade på en genomskinlig förpackning innehållande massa nagellack och en necessär. Förpackningen var öppen så jag tog ut necessären för att titta närmare på den. Då kom en näbbgädda fram och frågade vad jag gjorde.
- Jag tittar bara, sa jag.
- Men varför har du öppnat den?
- Det gjorde jag inte, den var redan öppen.
- Det är pga dig som vi måste tejpa dom här hela tiden. Bla, bla, bla.
- Då får du för tusan tejpa ihop alla för alla är öppna.
- Ser du vad det här klistriga är? har surkvinnan mage att fråga. Det är tejp.
Då gick jag därifrån. Seriöst. Det hade ju inte skadat om lite vett och etikett hade ingått i jobb-beskrivningen.


Jag har förövrigt handlat klart julklapparna 2010 nu. Hur fint är inte det? Och jag är en stjärna på presentshopping. Yeah! Det är konstigt för där kan jag spendera massa pengar, men när det ska vara presenter till mig själv då åker snålbyxorna på. Förklaring?

Iallafall spenderade jag ca fem timmar på Oxford Street igår. Jag var helt färdig som människa när jag kom hem. Slut som artist. Och idag vaknade jag klockan tolv av Helenas dunkadunka-musik och tur var väl det för annars hade jag väl fortfarande legat och snusat på kudden. Idag funderar jag på att gå på bio och se Harry Potter (åh!) och kanske hinna med en cupcake på Portobello också. Jag tror på en fin dag!

Såhär ruskigt söt var jag för en vecka sen, när snön kom till London.

Nu har jag haft världens skönaste förmiddag. Jag jobbade bara imorse och sen åkte Lou och Corriene till Brighton över helgen. Är lika med ledig, plus veckans lön (£130) i handen. Inte helt fel. Idag tänkte jag vara jätteinte-Alina och bränna pengar. Nu börjar sista helgen i London och jag är laddad till tusen! Idag tänkte jag hinna med Oxford Street, PRIMARK och afternoon tea.

Idag firar jag tre månader som singel. Jag har inte kommit fram till om jag firar det ännu. Kanske jag har ett svar om tre månader till? Vi var tillsammans i nästan fyra år. En sjättedel av mitt liv. Han blev min nya familj när jag flyttade hundra mil norrut från min riktiga familj. Han var mitt stora stöd genom ångest, skilsmässa, bråk, allt. Det är svårt att sätta dit ett ex framför pojkvän när man har älskat någon så länge. Jag klarar det fortfarande inte riktigt. Men det kommer med tiden, det är jag säker på.

Det jag kommit fram till dessa tre månader är att jag är stark! Väldigt mycket starkare än vad jag trodde. Jag hade aldrig behövt vara själv innan 10 september 2010. Jag trodde inte att jag kunde vara själv innan 10 september 2010. Jag var så van vid att någon tog hand om mig, älskade mig, var mitt ångestskydd. I grund och botten var nog detta uppbrott bra. Till och med nödvändigt. För hur skulle jag annars förstå att jag klarar mig. Jag inte bara klarar mig, jag mår till och med bra. Jag är mitt egna ångestskydd. Jag tar hand om mig själv, och jag har vuxit minst två meter denna höst. Den har varit förjävlig vissa stunder, men ack så nödvändig.

Och om ett tag så tror jag till och med att jag kanske, kanske kan slippa sätta dit ett ex och istället sudda ut pojk. Kanske, kanske att jag snart klarar av att vara kort och gott vän. Jag hoppas det.



Alina för tre månader sedan.


Alina just nu.

Jag kommer ihåg när jag sökte till Musikalakademien i Umeå (sjukt svår skola att komma in på) och efter första auditiondagen så sattes det upp en lista med namn på dom som gått vidare till dag två. Och mitt namn stod där, bland alla dessa duktiga, duktiga människor. Jag behövde ta ett kort på listan med mobilen för att förstå att jag inte inbillade mig. Ni kan ju gissa hur många gånger jag varit inne på studera.nu idag för att se att jag verkligen kommit in.

Jag firade dagen med bakelse och thé på fincafé.

Socionom i Göteborg till våren! Jag är så glad så jag vet inte vart jag ska ta vägen!

(och tydligen ser jag ut såhär när jag grinar, där ser man)

Tolv musikaler har jag hunnit med här i London. Ida undrade hur många jag betalat för själv. Jag skulle tippa på ca fyra och en halv. Bor man i Notting hill ska man ta det chill liksom.

Priscilla -queen of the desert

Den här musikalen såg jag när jag var i London förra året. Ni vet, hos aupairfamiljen från hell. Jag hade varit i London i ca två veckor och fattade knappt hälften av den snabba dialogen på scen. Alla runt omkring skrattade och skrattade åt dom, för mig, obegripliga skämten. Så jag gjorde det enda rätta. Jag fejkskrattade.

Stomp

Okej, inte riktigt en musikal. Men ni får inte säga emot mig för det var faktiskt min födelsedag. 23 år fyllda och jag ägnade två timmar åt män som hade en taktkänsla att dö för. I like!

Hairspray

Jag och Lou gick på musikal som födelsedagspresent till mig. Lou var helt galen av glädje och tyckte det absolut bästa var att dansa loss till slutapplåderna. Jag mådde illa av pausglassen.

Phantom of the Opera

Jag älskar filmen. Musikalen var dock lite mer åt operahållet. Och jag satt allra högst uppe vid taket, så den stora kristallkronan skymde sikten. Andra akten var bättre för då hade ju fantomen busat till det och förstört kronan. Ärlikamed fri sikt åt Alina. Man tackar!

Lion king

Jag gick med Mariah, Lisa, Emily, Emelie och Sandra för att fira Lisas födelsedag. Helt fantastisk musikal med underbara dräkter. Allt var så himla genomtänkt!

Mamma Mia

Men varför sjunger mamman så falskt? undrade Lou. Men Mamma Mia är Mamma Mia. Jag menar Grekland, bra musik, kärlek. Hur dåligt kan det bli liksom?

Kristina från Duvemåla (Kristina - the musical)

Tårarna rann när Du måste finnas ljöd i Royal Albert Hall. Helen Sjöholm är och kommer alltid vara fantastisk i mina ögon. Stående ovationer och Björn och Benny på första bänk. HÄFTIGT!

Wicked

Det var Reid's sweet 21 och vi var uppklädda till tusen. Och jag blev kär. I något som var så mycket bättre än  skumma killar som ger en brustna hjärtan. Det här var magi och när Defying gravity kom så grät jag som ett litet barn.

Love never dies

Fortsättningen på Phantom of the Opera. En himsket bra fortsättning måste jag säga. Även här satt jag uppe vid taket, men det fanns ingen kristallkrona i vägen. Plus i kanten!

Wicked

Det var Lou's födelsedagskalas och vi såg min favoritmusikal. Man kan ju tro att Hur bra kan den vara andra gången liksom? SÅ JÄKLA FANTASTISKT SKITBRA faktiskt. Ännu bättre än första gången, och hur kan det ens vara möjligt? Åh, ge mig min gröna lilla häxa varje dag. Snälla!

Les Miserables

Nej, jag åt inte Cupcakes på musikalen. Men jag glömde kameran hemma.
Jag och Karin passade på att se lite Les Mis när hon var här på besök. Även om man inte förstod hela historian -  det boorde vara franska revolutionen dom pratar om va? - så var det ett häftigt möte. Jag menar, vem har inte sjungit On my own?

Legally blonde

Lite hejdåmys med Lou. Klart ni ska på musikal, tyckte Corriene. Och det tyckte jag med! Och oj, vad bra den var! Och sjukt rolig!


Där har ni min musikalhimmel. Bäst är absolut, absolut WICKED. Åh, se den! Snälla, snälla!

Det är jul i huset. Glitter överallt och till och med en färdigpyntad julgran. Jag som är van vid lite mindre glitter och lite mer "inte pynta förrän precis innan jul" myser ändå. Jul är mysigt!

Jag blev åksjuk i taxin igår. Sådär ruskigt åksjuk. Han körde som en tok mitt inne i rusningstrafiks-London. (varför heter det rusningstrafik, det står ju komplett still?) Stopp, gasa, stopp, gasa. Och jag med mina überkänsliga kräkreflexer behövde inte så mycket mer. Som tur var så kom det inte upp något, och som tur var så var tyst som en mus i mina hulkningar så ingen märkte nåt. Men blö, säger jag bara!

Men MUSIKALEN däremot! Åh, den var så himlahimla bra! Och rolig! Dom sjöng en sång Is he gay or European? som handlade om att det var så svårt för amerikaner att veta eftersom att folk i Europa faktiskt har lite konstiga vanor som det här med att kyssa varandra på kinderna osv. Hjälp, vad vi skrattade! Åh, ni som kan: GÅ OCH SE LEGALLY BLONDE (och Wicked, se alltid Wicked!)

Imorse lekte Lou trotsålder.
Jag vill inte gå upp.
Och vad ska du säga till dom som håller i kursen då?
Jag bryyyr mig inte. Jag vill inte gå upp.

Jag är ledig fram till två iallafall. Så jag ska upp till Notting hill och spatsera. Leta lite julklappar, posta ett brev. Jag tror på en fin dag. Solen skiner, jag har stickade benvärmare med rosetter på, och jag är glad ända nere från tårna. Puss!

Oh, tjejen är ännu mer frisk. Så frisk så hon har linser istället för glasögon. Oh my!

Jag har smittat ner Lou. Schysst tjej liksom. Jag alltså.

Tre saker:
1. Ikväll ska jag och Lou på musikal. LEGALLY BLONDE. Det blir min tolfte musikal här i London! Jag är imponerad av mig själv. Vilken vilja! Vilken drivkraft!

2. Varför för tusan förlovar sig alla människor just nu? Som är yngre än mig? Som varit tillsammans i ett ögonblick? Du är bara avundsjuk. Det är väl klart som tusan jag är avundsjuk! Och det dumma är att jag inte ens skulle vilja vara förlovad just nu. Har ingen pojkvän. Känner inte behovet. Men ändå så blir jag avundsjuk. Kan någon förklara det händelseförloppet för mig?

3. All avundsjuka gör mig himsket sockersugen. Varför har jag inga kakor hemma?

Jag vaknade imorse och mådde inte piss. Eller som Corriene sa: You look.. ALIVE!
Firade med supervitaminfrukost och sen promenad i solskenet.

Den här låten lyssnar jag på idag. Så himla fin.

Dom tar hand om mig bra här i huset. Hur mår du? Finns det något vi kan göra? Vill du ha en omelett? John gör middag till dig med ikväll. Det är bra att dom tar hand om mig. Jag behöver det. Särskilt idag. Förkylningen tar på mina krafter och idag har jag legat och gråtit i min säng för att jag har en klump av hopplöshet i magen.

Eftermiddagen blev dock bättre. Har legat på golvet i mitt rum, läst tidningar och lyssnat på The Ark. Men imorgon vill jag vara frisk. Tack!